4:thor

THOR RUTGERSSON - FRISK & FRI

Du arbetar ju på Frisk & Fri, kan du berätta lite om vad ni gör?

Vi har tre verksamhetsområden – stöttande, förebyggande och påverkande.

I stödverksamheten har vi en telefonlinje, en stödchatt och ett mentorsprogram. Runt om i landet ordnar våra avdelningar också med öppna träffar för drabbade och närstående – och det finns stödgrupper med regelbundna träffar. Utbudet varierar dock beroende på ort och förutsättningar, eftersom insatserna primärt drivs via frivilliga insatser – men vi vet att stödverksamheten betyder mycket för många människor. Därför har vi ett behov av att bli fler!

I vår förebyggande verksamhet pratar vi om självbild och självkänsla, på skolor och för ungdomar, vi har utbildningar och program för gym och idrottsledare och vi försöker sprida information om varningstecken och tidiga insatser.

Vårt sista ben är sedan påverkansarbetet. Vi är i kontakt med vården och med beslutsfattare och makthavare – för att ge ett brukarperspektiv på de insatser som görs (och de som saknas). Vi bedriver också ett påverkansarbete mot allmänheten där vi dels sprider kunskap om ätstörningar (och jobbar mot myter och fördomar) och dels ger oss in i debatten kring olika, relaterade ämnen. Genom ett antal projekt och satsningar ger vi ut böcker – nu kommer exempelvis snart en ny version av ”En närståendes handbok”, där den som lever nära någon som är drabbad av en ätstörning får tips och hjälp – och informationsmaterial.

Hur kom det sig att du bestämde dig för att involvera dig i föreningen?

Jag har en egen historia av ätstörningar. I slutet av tonåren hade jag anorexi och mot tjugoårsåldern utvecklade jag också bulimi. Även i mitt vuxna liv har jag haft en del perioder där jag hanterat andra svårigheter genom att antingen begränsa maten eller genom att hetsäta. Därför kändes det naturligt för mig att bli pressansvarig på Frisk & Fri. När jag var sjuk fick jag aldrig information om några bra stödinsatser. Jag tror att det hade hjälpt mig mycket. 

Varför är det viktigt att engagera sig i frågor om ätstörningar?

Att vara medlem i Frisk & Fri är ett bra sätt att påverka och vi är just nu i behov av nya volontärer, vilket en del medlemmar väljer att bli. Men även utan att vara medlem hos oss är det bra om många är med och sprider kunskap och fakta om ätstörningar. Det är viktigt att det finns en generell kunskap om vad ätstörningar är och hur de fungerar. Då kan vi nå ut bredare, med tidiga insatser som kortar sjukdomstiden för de som drabbas. Vidare finns ett stort mörkertal när det kommer till ätstörningar. Många söker helt enkelt inte hjälp, utan lider i det tysta. Vi behöver bli bättre på att prata om psykisk ohälsa och bryta det tabu som finns kring bland annat ätstörningar. Det går att bli frisk och fri – men ätstörningar är samtidigt en dödlig sjukdom som kostar liv. 

Hur arbetar Frisk & Fri för att nå er målgrupp?

Givetvis är synlighet viktigt för oss, vi behöver exponeras i sammanhang som når ut till de som berörs. Samtidigt är trovärdighet vår största tillgång och vi är därför restriktiva med vilken exponering vi söker. Vi är noga med att inte förekomma i sammanhang med triggande bilder eller budskap och vi försöker också påverka olika medier så att de inte använder den typen av innehåll. Det är viktigt att det finns information om oss hos vårdenheter och i skolan – och att du lätt hittar oss om du söker information om ätstörningar på nätet. Samtidigt försöker vi göra utspel i media ett par gånger om året, när vi har något nytt att dela från vår verksamhet eller när vi känner att vi behöver reagera på något som händer i samhället överlag.  

Samarbetar ni med statliga aktörer (vård etc.)

Frisk & Fri sitter lokalt med i ett antal brukarråd och påverkar på det sättet ätstörningsvården. Vi har också samarbeten med olika specialistenheter, vi gör patientbesök, utbildar personal och lyfter brukar- och närståendeperspektivet. Vi har vidare ett samarbete med KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar, kring forskningsrelaterade frågeställningar och utbildning av våra volontärer. Slutligen söker vi årligen ett antal offentliga bidrag.

Känner ni er lyssnade på och stöttade av omgivningen?

Frisk & Fri har ett högt förtroendekapital som vi är måna om att värna. Media hör av sig till oss inte bara för intervjuer eller åsikter utan också för råd och tips om hur de ska porträttera och tala om ätstörningar. På samma sätt är vårt brukarperspektiv viktigt för många vårdgivare. Därmed inte sagt att vi alltid får den uppmärksamhet vi vill ha, men i förhållande till vår storlek känner jag att vi har stora möjligheter att påverka. Styrkan kommer från våra medlemmar och alla som engagerar sig. Därför är det viktigt att många är aktiva i föreningen och bidrar med sina unika erfarenheter. Vi vill alltid bli fler!

I ett genusperspektiv, ser ni en större utbredning av ÄS inom er organisation?

Frisk & Fri är öppna för alla och ätstörningar drabbar också alla, män som kvinnor och andra. De skönhetsideal och de normer som finns för kvinnor gör dock att extra fokus ofta hamnar på utseende och kropp. Omgivningen och samhället bedömer helt enkelt kvinnor mer och hårdare, när det kommer till fysiska attribut. När vi är osäkra kring oss själva och vårt egenvärde är det lätt att titta på sådana saker som ger värde i samhället överlag. Därför kanaliseras ångest och psykisk ohälsa på olika sätt, för olika grupper i samhället. Samtidigt finns ett stort mörkertal bland män och även HBTQ-personer löper större risk att drabbas. 

Vad tycker ni att samhället måste göra för att förbättra situationen för personer med erfarenhet av ÄS?

Min personliga åsikt är att vi måste bli bättre på att prata om psykisk ohälsa, generellt. Idag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivningar i Sverige. Ändå finns ett slags tabu kring att prata om hur vi mår. Och när vi pratar om det finns en risk att det sedan ändå blir tyst – det vill säga vi vet inte alltid tillräckligt om bemötande och tillfrisknande. När det gäller ätstörningar generellt är det viktigt att förstå att ätstörningar kan drabba alla och att en ätstörning inte alltid syns utanpå. De flesta som är drabbade är normalviktiga. Anorexi är inte den enda ätstörningen! En annan sak kan vara att förändra hur vi pratar om kropp, hälsa och mående, generellt. Att leva hälsosamt måste långsiktigt innebära att du kan leva ett liv där du är i balans och där du kan må bra. Det är inte lika sensationellt som extrema dieter eller extrem träning, men till sist är det vad som funkar för individen som är det viktiga. 

Vad bör skolan göra för att stötta och informera unga med/om ÄS?

Boka vår föreläsning och workshop, Uppdrag: Självkänsla, förstås. Vi erbjuder ett antal kostnadsfria workshops varje år, tack vare stöd från offentliga bidragsgivare och sponsring från Dove. Men även utan oss är självkänsla centralt. Skolan och tonåren är en känslig tid där vi tänker mycket på vilka vi är, hur vi ser ut och hur vi förhåller oss till vår omgivning. Då är det viktigt att få stanna upp och fundera kring vad självkänsla är och hur vi hittar värdet i oss själva, oberoende av kropp eller prestation. Det är förresten viktigt även för oss som är äldre, men det vi lär oss i skolan kan ju förhoppningsvis också följa med, resten av livet!

Tips till personer som har frågor/ vill ha hjälp om/med ÄS?

Börja med att besöka vår hemsida, friskfri.se. Där finns sedan länkar vidare till annan information såväl som telefonnummer och vår stödchatt. 

Hur tar en på bästa sätt kontakt med Frisk & Fri?

Återigen, på vår hemsida finns kontaktinformation och där hittar du också information om den avdelning som ligger närmast din ort.

 

4:sophia

SOPHIA ANDERBERG

P.O.M möter Sophia Anderberg, för många känd som den sprudlande och inspirerande personen med kontot @fiaanderberg på instagram och som bloggare på metromode.se på https://fiiaan.metromode.se/:

“Jag vill  inte kalla mig själv kroppsaktivist utan istället kroppspositiv inspiratör. Skillnaden för mig är att aktivister oftast jobbar emot något, som i detta fallet skeva ideal och liknande. Kroppspositivitet syftar också till att skapa skillnad inom samma kategori, men jag vill jobba för något och inte emot, som för alla lika värde och för kroppskärlek, istället för emot kroppsförakt”

Vad är det viktigaste för dig att förmedla inom ditt forum?

Att hälsosamma kroppar kommer i olika storlekar och former. Att hälsosamma kroppar har celluliter, eller inga alls. Att hälsosamma kroppar både kan ha bristningar eller inga bristningar. Att hälsosamma kroppar kan ha thigh-gap men också lår som rör vid varandra. 

Att det är otroligt viktigt att vårda sin kropp inifrån och ut, både psykiskt och fysiskt. Motion och hälsosam mat är jätteviktigt för att kroppen ska må bra, men blir man besatt ( som jag blev) och inte längre mår bra är det inte längre hälsosamt. Den berömda balansen är otroligt svår att hitta, men jag tror på den.

Hur bemöts du av din omgivning, och har det ändrats i takt med att ditt forum växt?

Jag bemöts som den positiva tjej jag är.Jag upplever inte att någon på något sätt dömer mig för mitt yrke, för att jag visar min kropp på ett avklätt vis. Jag möts med respekt och upplever att folk inspireras av det jag gör.

Känner du dig lyssnad på från din omgivning när du ifrågasätter samhällets normer?

Jaaa jag tycker vi verkligen är på väg åt rätt håll när det kommer till det jag jobbar med. Jag ser att fler och fler företag vill ta ställning i frågan och fler modeföretag börjar visa varierande kroppar på hemsidor och sociala flöden. Medvetenheten har ökat och det är underbart att se! Sen har vi en lång bit kvar, men vi har kommit en bra bit på väg.

Stöter du överlag på mycket fördomar?

Nej, jag är skonad från fördomar och hat-kommentarer. Som jag skrev tidigare har jag fått en och annan som upplever att jag är för snygg för att jobba med kroppspositivitet. Att min kropp är för snygg och att det är en självklarhet till självkärlek i mitt fall. Det är inte lättare eller svårare för någon när det kommer till kroppskomplex, många av oss har känt missnöje över oss själva och när jag gjorde det sket jag fullständigt i att min midja var smal och mina höfter var breda. Det var inte det jag önskade då. Så som sagt, det är inte lättare eller svårare för någon. Kroppspositivitet handlar om att visa alla kroppar!

På vilket sätt bidrar den kroppspositiva rörelsen till ett mer jämlikt samhälle?

Jag tycker vi sår ett frö för allas lika värde. Vi visar upp naturliga kroppar för att inspirera andra till förståelse att de duger, förhoppningsvis ser vi mer av alla kroppstyper i media inom en snar framtid. Helt oretuscherat och helt naturligt 🙂

Varför är det viktigt att sprida och synliggöra den kroppspositiva rörelsen?

Vi behöver lyfta budskapet om att människor ser olika ut och att alla inte kan se ut på ett visst sätt. Våra unikheter gör oss perfekta, och det vill jag få samhället att förstå!

TRE SNABBA:

1. Beskriv kroppspositivitet med tre ord:

Självacceptans, självkärlek och olikheter

2.Tips till andra som vill våga vara med i rörelsen

Mitt bästa tips är att bara köra. Första bilden man lägger ut kommer alltid vara läskig, men du kommer så snabbt inse hur viktigt det är och vilken fantastisk respons du möts av. Kör hårt!

3. Vad tycker du samhället borde göra för att stötta och synliggöra rörelsen?

Fler företag bör samarbeta med kroppspositiva personer generellt. Det är ett fint ställningstagande för ett företag att stå bakom det vi dagligen jobbar med. Sen kan vi också sluta retuschera bilder på hemsidor för kläder och liknande. Folk blir glada av att se celluliter, bristningar och alla olika kroppstyper i media. Varför retuschera bort något naturligt!?

4:lingon

LINGONKOLLEKTIVET

1.Hur/Vem startade Lingonkollektivet?

Lingonkollektivet startades våren 2016 av Anna Samuelsson, Victoria
Manfred, Anna Olofsson och Hannah Giddens. Då gick vi alla andra året på
kandidatprogrammet Kultur, Samhälle och Mediegestaltning på Linköpings
universitet, campus Norrköping. Vi bestämde oss för att vi ville sprida kunskap
om mens, och anordnade vårt första Mensdags-evenemang. Vi bjöd in
7:eklassare i kommunen att komma på temadagen om mens som vi planerade
och ca 120 ungdomar med lärare kom. Det hela gav mersmak, eftersom vi fick
en inblick i hur låg kunskapen om mens är, och hur viktigt det är att tabun
kring mens bryts. Så sedan dess har vi varje år uppmärksammat
Internationella mensdagen en 28 maj med evenemang i Norrköping.
Nu består styrelsen av Anna Samuelsson, Victoria Manfred, Cecilia Öhlin och
Pia Klar.

2. Lingonkollektivet är ju en förening som jobbar med jämställdhets- och jämlikhetsfrågor med fokus på mens , kan du berätta lite mer om det?

Vi ser att mens är en viktig men “bortglömd” del av arbetet för ett jämlikt och
jämställt samhälle. Vi anser att alla, oavsett kön, behöver kunskap om mens-
socialt, kulturellt, biologiskt, historiskt och så vidare. Mens är förknippat med
så många olika känslor och upplevelser och är en stor del av halva jordens
befolkning. Skam och tabu har ett hårt grepp om livmoderbärare och mensen.
Vi vill bidra till att att tabun bryts och att fler får mer kunskap om sin egen och
andras kroppar. För oss handlar det om respekt, trygghet och att förstå
kroppen.

3. Hur arbetar ni för att nå er målgrupp?

Vi använder oss mycket av sociala medier och har en hemsida på gång. Varje
år den 28 maj uppmärksammar vi Mensdagen med ett evenemang där en
garanterat kan få kunskap om mens. Vi ser tydligt att livmoderbärare mellan
20 och 30 är nyfikna och kunskapstörstande vad gäller mens, men vi riktar oss
också till skolungdomar och lärare.

4. Samarbetar ni med statliga aktörer (vård etc.) ?

Nej, inte i nuläget men det är en dröm.

5. Känner ni er lyssnade på och stöttade av omgivningen?

Ja, många är pepp och tycker att det vi gör är bra och väldigt viktigt. Sedan
finns det en del som inte riktigt förstår problemet eller anser att mens är en
liten fråga. Men mens är så mycket och en så stor del av livet- och källan till
allas våra liv. De allra flesta blir glada och positiva när jag berättar att jag
brinner för mens- och i 9 fall av 10 får jag en menshistoria tillbaka.

6. #mensautanmoms har ju blivit en stor trend i år. Vilken del har ni tagit i den kampanjen?

Vi är en av aktörerna bakom kampanjen och har hjälpt till att sprida den och
hajpa den.
Vi har också drivit en kampanj under #deträckerinte som är ett svar och
feedback på Socialstyrelsens förslag på riktlinjer för endometriosvård.

7. Vad tycker ni att samhället måste göra för att förbättra situationen för livmoderbärare i frågor om mens?

Ge mens utrymme! mens är så mycket mer än 3-7 dagars blödning i
månaden. Det är oro, rädsla, glädje, skam. Det är fysiologi, historia, kultur och
tradition. Lokalt och globalt. Det finns så mycket i mens som legat undangömt
som vi kan lära ut och sprida. Genom kunskap kan en förstå sig själv och sin
kropp, och få en bättre bild och förståelse av sig själv. Kunskap hjälper oss
också att minska lidandet för alla drabbade av sjukdomar som endometrios,
PCOS, PMDS, blödarsjuka, myom och så vidare. Och att ge bra vård och hitta
botemedel.
Samhället behöver lägga mycket mer resurser på vård, forskning och
utbildning vad gäller menscykeln. Och det varje individ kan göra är att lyssna
och respektera menstruerande personer. Inte använda mens eller pms som
skällsord. Och söka kunskap- för den finns!

8. Vad bör skolan göra för att neutralisera och stötta livmoderbärare?

Skolan bör lägga mer fokus på menscykeln i undervisning. Utbilda all
personal- inklusive gymnastiklärare. Sluta ta ur killar ur klassrummet när det
ska pratas mens. Se och prata om mens ur olika synvinklar. Skapa nyfikenhet
och vilja att förstå kroppen. Ha gratis mensskydd tillgängliga på toaletterna.
Och vara observanta på elever som verkar ha besvär med sin menscykel-
uppmuntra dem att söka vård.

9. På vilket sätt kan vi bättre informera och utbilda unga om mens och på vilket sätt det påverkar kroppen?

För inte skammen och tabun vidare! Gör mens spännande och positivt. De
flesta livmoderbärare lever med menscykeln under stor del av sitt liv, en
negativ inställning smittar av sig på självbilden.

Tips på organisationer: Mensen och My period is awesome. Endometriosföreningen,
Förbundet blödarsjuka i Sverige.

Vår mensfilm: https://youtu.be/aPht2DgH7Vg
Senast i radio: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6964584

4:DAVID

DAVID CLINTON - KÄTS

Frågor till David Clinton Docent i medicinsk psykologi, Leg.psykolog, leg.psykoterapeut, Psykoanalytiker (IPA) ) verksam vid KÄTS

Du är ju verksam vid Kunskapscentrum för ätstörning (KÄTS), berätta gärna om vad verksamheten gör?

KÄTS är en del av Stockholms läns landsting som arbetar med kunskapsspridning, utveckling och kvalitetssäkring av ätstörningsvård. Vi gör detta bland annat genom forskning, utbildning och stöd kring ätstörningsfrågor till behandlare, beslutsfattare, brukare och andra inom och utanför landstinget.

Vad är din roll inom verksamheten?

Jag arbetar mycket med forskning och utbildning (vår akademiska kurs på 7,5 HP i samarbete med KI och våra internetbaserade utbildningar), samt med kontakter som vi har med brukarorganisationer inom ätstörningsområdet som Frisk & Fri och Tjejzonen.

Hur arbetar KÄTS för att nå sin målgrupp?

Vi är ganska etablerat i ätstörningsområdet. Många forskare och behandlare känner till oss – både i Stockholmsområdet och runt om i landet. Vi har också nära samarbete med brukarorganisationerna inom ätstörningsområdet. Annars når vi ut till allmänheten genom sociala medier och vår hemsida (www.atstorning.se). Vi också försöker delta i debatter och diskussioner som kan uppstå i media kring frågor som berör ätstörningar, kroppsideal, ätande, m.m.

Varför är det viktigt att engagera sig i frågor om ätstörningar?

Ätstörningar är mycket allvarliga och potentiellt dödliga psykiska problem som kan drabba unga människor under en avgörande period i livet. Detta är ett skäl till varför det är viktigt att engagera sig, men det finns andra. Många kan tro att det är bara specialiserade behandlare som kan hjälpa människor som drabbas av ätstörningar. Och visst är tillgång till specialistvård nödvändig för tillfrisknande. Men många andra har en viktig roll att spela, såsom anhöriga och vanliga medmänniskor. Hela ätstörningsområdet avspeglar andra viktiga samhällsfrågor som berör vilka skönhetsideal som vi utgår ifrån, hur vi värderar oss själva, hur vi ser på kroppen, och vad som räknas som viktigt i livet. Genom att engagerar sig i frågor som berör ätstörningar engagerar vi oss också i andra viktiga psykologiska och samhällsfrågor. Detta är viktigt för den enskilda individen men också för samhället.

I ett genusperspektiv, ser ni någon överrepresenterad grupp inom er organisation i samband med ätstörningar?

Ätstörningar traditionellt förknippas med tonårsflickor och unga kvinnor. Men ätstörningar kan också drabba äldre och män. Ur genusperspektiv finns det ett stort problem för män som lider av ätstörningar som kan ha det svårt att träda fram och söka hjälp för sina problem.

Hur ser forskningen ut om ätstörningar, hur har perspektivet inom området vidgats under åren?

Det pågår ganska livskraftig forskning om ätstörningar runt om i världen. Det produceras bra studier som berör många bakgrundsaspekter av ätstörningar och behandlingsfrågor – bland annat. Med åren har många forskare blivit allt mer medvetna om att ätstörningar är komplexa fenomen som kan bäst förstås som ett samspel av psykologiska, samhällsmässiga och biologiska faktorer. Det finns inga enkla förklaringar eller lösningar, och enskilda patienter kan variera mycket. Inom forskningen finns det ökad förståelse för denna komplexitet.

Är den information och forskning som finns utspridd inom berörda institutioner och organisationer? (såsom BUP, skola, vårdcentraler, idrottsföreningar etc)

Det finns mycket kunskap om ätstörningar men frågan är hur lätt det är att komma över den information som man behöver. Tillgången varierar nog. Vi försöker öka tillgängligheten på KÄTS via vår hemsida, Facebook, föreläsningar och kurser, m.m. Och vi har mycket bra samarbete med brukarorganisationer som Frisk & Fri (Riksföreningen mot ätstörningar) och Tjejzonen. Jag tror att vi är bra på att nå ut till vissa grupper (brukare, vården, skolor i viss utsträckning) men att öka spridning av kunskap är en viktig uppgift för alla inom fältet.

Vad kan dessa institutioner och organisationer göra för att bättre stötta personer med och informera desamma om ätstörningar?

Brukarorganisationer har en oerhört viktig roll att spela när det gäller stöd till patienter och anhöriga. Framförallt i början av en sjukdomsprocess och efter en avslutad behandling kan deras insatser vara avgörande för att hjälpa en person söka vård och återvända till ett mer normalt liv. Även skolan och primärvården kan vara viktiga för upptäckt av ätstörningar och för att erbjuda möjligheter att prata om en ung persons funderingar kring kroppen, utseende, ätande och livet i stort.

Vad tycker ni att samhället i stort måste göra för att förbättra situationen för personer med erfarenhet av ätstörningar?

Det är förstås viktigt att samhället erbjuder rätt vård för ätstörningar, och vård som kan anpassas till den enskilda patientens behov och förutsättningar. Men samhället i stort kan även behöva rannsaka sig själva och föra diskussioner om skönhets- och träningsideal och hur vi ser på kroppen. Det är också viktigt att samhället stödjer brukar organisationer som Frisk & Fri och Tjejzonen som gör unika insatser för att förebygga ätstörningar och stödja de som lider av dessa problem.

Tips till personer som har frågor/ vill ha hjälp om/med ätstörningar?

Besök vår hemsida: http://www.atstorning.se där finns det mycket information om ätstörningar. Där har vi även en hel del internetbaserade utbildningar som kan vara av hjälp:
https://utbildning.atstorning.se.  
På Frisk & Fri (
http://www.friskfri.se),
Tjejzonen (
https://www.tjejzonen.se)
och Stockholmscentrum för ätstörningar (
http://stockholmatstorningar.se) kan man också få svar på sina frågor.

Hur tar en på bästa sätt kontakt med KÄTS - både som anhörig eller drabbad?


Det enklaste blir att kontakta oss på info@atstorning.se.